Söndagsfilosoferande.

Har nu varit hemma från sjukhuset i 10 dagar.
Tiden går fort.

Nästan lite för fort tror jag.
Eller det kändes i alla fall så idag under sena eftermiddagen.

Kvaddade i soffan en stund.
Stunden varade i ungefär tre timmar.
Jag var vaken till och från, mest från.

Vad hände? Tänkte jag med en viss fasa.
Har jag blivit sämre? Kommer det att komma ett bakslag?

Men så kvicknade jag till, ruskade lite på mig. Sträckte på mig.
Kände efter lite.

Och nej, det gör inte ont.
Jag känner mig fin i kroppen.

Men det kanske inte är så konstigt att jag reagerar som jag gör...utan det är kort & gott ett friskhetstecken att jag tillät mig själv att lyssna på kroppen.
Och att det är helt ok att känna oro.

Imorgon går vi in på dag 11.