I lördags träffade jag en person som jag, sedan en tid tillbaka, inte haft någon kontakt med.
Anledningen till att vi inte haft någon kontakt är helt irrelevant.
Det som är viktigt & härligt är det faktum att vi nu har träffats igen - och att det inte går så lång tid till nästa gång vi ses.
Det kändes lite pirrigt när jag ringde på dörren, det ska erkännas. Inte som när man ska gå till tandläkaren, utan mer som att jag hade fjärilar i magen. Lite förväntansfull. Och nervös.
Men så fort dörren öppnades och jag klev in så släppte allt.
Jag fick en stor och varm kram - ja, ni fattar, en sådan där kram där ingen liksom vill släppa taget om den andra.
Och sedan var det som "igår" - ingen tid hade förflutit, nu var det bara frågan om hur vi skulle hinna med att andas lite mellan babbel-attackerna :-)
Eller som min fina vän brukar säga: "vi pratar både på in- & utandning".
Som jag har saknat dig Kristina ♥.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar