I knä.

Dagens dejt med den rara sjukgymnasten utmynnade - bland annat - i ett rejält gapskratt.

Syftet, planen, var att kika på mitt svullo-knä och prata åtgärd.

Och det gjorde vi.

So far. So good.

Sedan halkade vi vidare in på träning i allmänhet - som vanligt då - och på frivändningar i synnerhet.

Så, idag har jag gjort mindre fula frivändningar, d v s de är inte perfekta men de tar sig.

Och för att komma dithän, att de åtminstone var mindre fula och därmed mer funktionella och korrekta, övade vi flitigt.

Så till den milda grad att den rara sjukgymnasten höll i mig i mina höfter och sa åt mig: "Tänk uppåt, sträva uppåt...å ut med rumpan!"

Och vips, så hade jag satt mig i knät på stackarn.