Varför är det så svårt att ta emot en komplimang?
Är det bara jag som har en tendens att alltid ursäkta mig när jag får en komplimang?
-"Vilken snygg tröja!"
-"Åh, den är gammal", "Åhhh, den köpte jag på rea"
Und so weiter.
Idag sa L till mig: -"Vad snygg du är, vilka snygga träningsbyxor!"
Varpå jag börjar pladdra: -"Ja, jo, men fy vad det dallrade när jag körde Zumba...de visar ju allt" etc, etc.
Istället för att bara säga "Tack!"
Så, Linda, jag säger det nu -"tack, vad glad jag blev!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar