Jag brukar inte vara den där personen som ser allt i svart. Eller som tänker negativa tankar. Eller som gräver ned sig.
Men idag tillät jag mig själv att vara lite sådan.
Jag har något tjall med magen, sonen likaså = det fick bli VAB. Och som vi sovit och vilat oss.
Och den eländiga armbågen, armen, fingrarna vill inte heller dansa efter min pipa.
Droppen rann över till slut.
Efter att ha fått prata med läkaren som opererade mig för diskbråck i september 2010 så känner jag mig oglad.
Förutom det faktum att jag måste börja om hela remiss-cirkusen för att få komma till Uppsala och Dr Salci, så fick jag reda på att när de röntgade mig ett år efter operationen - pga tryck över halsen och svårt att få luft & svälja - så syntes det på bilderna att titanburarna tryckts ihop och nedåt ryggraden.
Och med tanke på de symptom jag nu upplever så kan det vara så att det trycker på nerverna och därmed orsakar mina besvär. Kanske.
Jaha? Tack för den, liksom.
Vore kanske enklast att ge upp och lägga sig ned och dö en smula?
Eller sova på saken och ta nya tag imorrn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar