Vanskapta.

Under ett samtal med en fin vän idag kom jag på att vi är nog lite vanskapta allihop.
En har ont i en axel. Någon annan har problem med ett knä.
Nu är det väl inte så att jag önskar att andra får ont eller så.
Men det känns förtröstansfullt att inte vara ensam när det känns som mest eländigt.
Och så kan man skratta åt eländet istället.