Jag brukar beklaga mig över min lite sladdriga mage.
Den är ju lite som Mia Skäringer, i sin bok "Avig Maria", så fint beskriver, lite som en beigebrun tunnstrumpa.
Men visst, den är ju "jag" liksom.
Det spelar ingen roll att jag är vrålstark under detta överskottsskinn.
Tre graviditeter, varav ett kejsarsnitt plus ett tillkejsarsnittsärr pga bortopererade cystor plus några tjockis-år har satt sina spår kan man säga.
Men nu är det knät som är sladdrigt, och svullet - och det är INTE "jag".
Inte under några som helst omständigheter.
Hoppas på raraste sjukgymnas-Erik och rosa tejp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar