Lagom till de äldsta barnen flyttat hemifrån så har vi en ny tonåring hemma.
Och då menar jag inte Samuel.
Jag menar så klart Charlie - den lille besten.
Imorse tyckte han att jag tog alldeles för lång tid på mig att sätta i linser.
Han hade ju bråttom ut på promenad ju.
Såååå. Han springer iväg och jag hör att han rotar runt i mitt arbetsrum.
Hmm?
Sedan är han tillbaka lika kvickt.
Slänger en nässpray-kartong vid mina fötter - sliter den i bitar - och så springer han därifrån lika snabbt.
Tonårsfasoner minsann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar