Dissad.

De allra flesta av oss gillar ärlighet, att man är rakt på sak, att man säger vad man tycker.

Eller, jag måste rätta mig här, de allra flesta av oss säger att vi gillar ärlighet.

Sedan när det kommer till kritan då visar det sig ofta att dessa människor inte alls uppskattar ärlighet.

En del blir till och med tjuriga, arga, besvikna...och vill inte längre vare sig lyssna eller förstå.

Varför frågar människor efter min åsikt när de ändå inte vill höra den?

Varför vänder sig människor till mig för goda råd, tips, stöd när de ändå inte vill ta emot dem?

Varför tror människor att bara för att jag är arbetslös så har jag all tid i världen och förväntas dessutom ställa upp med att fixa saker, som de normalt sett skulle fått betala dyra pengar för, gratis?

Det är ju inte så att man måste tycka som jag, eller ens gilla de råd jag ger.

Men det jag förväntar mig är respekt.

At least.

Hmm, jag får nog lov att göra som med de fula hjärnspökena som flyttar in ibland, ja, ni vet, de där som inte ens betalar hyra.

Kast' ut dem!