Ska det va så här?

Morgonrond med läkaren var väl ingen höjdare direkt.

Klämde mig på magen - och konstaterar torrt - efter att jag flög upp ur sängen, vit av smärta - att jag är "otroligt smärtpåverkad"...

Nähä.

No shit Sherlock.

What?

Seriöst. Jag åker väl inte in till akuten - frivilligt, för att det är kul - och sedan inte har jävligt ont.

Droppen är när samma läkare försöker förklara min IBS - Irritable Bowl Syndrome - med att det har med hela min smärtbild att göra, dvs min reumatism och fibromyalgi och att jag får lära mig att leva med det.

Att det kan ha med varandra att göra köper jag.

Men att jag ska lära mig leva med att ha så här ont.

Lära mig leva med förstoppning i en månad för att sedan drabbas av diarré och osmält mat - ackompanjerad av vidriga smärtor.

Lära mig att det är ok med blod i avföringen.

Och att ligga på dropp ett dygn för att sedan "bli matad" med sjuhusmat av lightkaraktär och massor med fibrer - det var droppen liksom.

Nejvetduvad.

Det känns inte helt värdigt.