Tänk vad lite vila kan göra nytta.
I alla fall för sinnet.
Inte för den arma bågen dock.
Så jag skippade fortsatt vila.
Först ut: en voffe-walk tillsammans med Rebecca och jag kände att livet liksom kom tillbaka till mig.
Därefter vila.
Next: Pilates med hjärnan inkopplad, dvs inga armbågebelastningar som smärtar.
Grädde på moset? Jatack, i form av en varm härlig Angelica-kram.
Kan det bli bättre?
Ja.
Tar ett raskt beslut.
Kör ett sjukt svettigt och kul Zumba-pass med härliga Najda, i gott sällskap av mina fina Zumbakusiner Kerstin och Lena.
Kan det bli bättre nu?
Jadå.
Soffmys med maken och yngste sonen - Livet ÄR underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar