Finner människan rätt så underlig. Ja, rent av märklig.
Eller, ja, en del människor i alla fall.
Särskilt de där som har åsikter om andra. Och som själva inte ser sitt beteende.
Fy vad gnällig och irriterad jag känner mig nu.
Att påstå att jag tränar så mycket = för mycket. Och inte gör något annat.
När människan tränar som en vettvilling själv.
Ja, det här var bara ett av alla åsikter så klart men jag orkar verkligen inte rapa upp dem.
Det känns skönt att skriva av sig lite. Det känns bättre då. Fokus kommer tillbaka då.
Så, dags att borsta bort de sunkiga mjällen. Eller köpa mjällschampo kanske?
Omstart tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar