Jag får liksom alltid en "nära-döden-upplevelse".
Å lite extra hispig kände jag mig när den otroligt söta spinning-instruktören inleder med att berätta att han satt ihop ett nytt pass - bara för oss.
"Spin like hell".
Jojo, jag tackar jag.
55 minuter senare kliver jag av spinningcykeln och upptäcker att jag inte dog.
Jag har till och med energi kvar.
Nu blir det plötsligt uppenbart.
Uppenbart att jag kan mycket mer än jag själv tror.
Uppenbart att jag är i riktigt bra form.
Uppenbart att jag faktiskt ska gå på lite mer spinning.
Passade på att köra lite mage, rygg & axlar. När jag ändå var där liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar