Crozumba.

Vilken utmaning!
Fick hoppa in och vikariera ikväll.
Stackars Anis hade blivit sjuk.

Hmm.

Jag är ju inte utbildad Zumba-instruktör - så då får man bli kreativ, hehe.

Sååå, ikväll blev de härliga zumbianerna bjudna på ett tufft Crossfitness-pass.
Och så modiga de var - och mycket duktiga!
Alla gav järnet, alla gjorde grimaser, alla log. Alla frustade - fortfarande med ett leende.
Det blev en del fniss när vi på slutet skulle gå skottkärra. Och det blev tydligt att det inte bara handlar om styrka - det handlar väldigt mycket om att lita på sin kropp. Och i parövningar så måste man dessutom våga lita på sin kompis.

Men fniss och skratt är bra, det visar att man vågar, att man kan utvecklas, och att man har en skön inställning till sig själv.

Allt behöver inte vara så allvarligt.

Jag tror stenhårt på att om man vågar testa nya saker, och vågar skratta åt det hela om det inte går så bra första gången, så kommer man utvecklas.

Behöver jag säga att "this is really my thing"...:-)