Religiöst.

Nu kommer det. Lite filosofi i smärtans och pillrens töcken. Ni får stå ut, helt enkelt.

Jag brukar säga, om någon frågar, att jag inte är religiös.
Att jag inte tror på Gud.

Men. Vad innebär det att tro, egentligen? Vad betyder det att vara religiös, egentligen.

Jag tänker lite så här, rätt eller fel.
Att jag tror på kärleken, på vänskapen, på min familj, på mina vänner.
Och jag tror på mig.
Ödmjukhet är fint. Och jag tror på det. Jag tycker det är bra.

Tacksamhet är vackert, men kan - för mig i alla fall - vara svårt.
Och då menar jag inte att det är svårt att känna tacksamhet. Jag menar att jag tycker det är svårt att behöva ta emot hjälp och att visa tacksamhet.

Oj, nu blev det komplicerat.

Det jag försöker säga är att jag vill kunna klara mig själv. Jag vill inte vara beroende av någon annan (läs nu: = av Stefan).

Det är därför jag försöker hoppa på kryckor, samtidigt som jag bär på mobil, dator, kaffe...

Envis, jag?