Ett under.

Javisst är det ett under.
Ett under att jag, än så länge, inte slagit halvt ihjäl mig.

Det är nämligen inte helt simpelt att få med sig frulle in till soffan och mitt "benet-i-högläge-kudd-berg".
Kaffe, bajsdricka, smörgås, ägg, salt, medicin. Och tidningen.
"...lalalalala...på en å samma gång...lalalalala..."

Det är tur att jag lärt mig svära genom åren för det gör det hela lite lättare.