Jamenvisst.
Glad och posistiv efter dagens dejt - som för övrigt innehöll både glada miner och frisk luft - fick jag med mig en skön energi hem.
Plockade och sorterade lite tvätt - på ett ben.
Bar undan lite av min disk - på ett ben.
Rensade undan lite efter mig, så där rent allmänt - på ett ben.
(Nej, maken var inte hemma)
....
...Jävlars vad ont det gjorde när jag lite lätt slog i tårna i min lilla byrå.
Så ont att jag liksom bet mig i fingrarna (ja, nu har jag bitmärken där) för att inte skrika rakt ut.
Så ont att jag sjönk ihop som en våt fläck.
Så ont att hela svordomsvisan kom ut ur munnen på mig på mindre än tio (10!) sekunder.
Nu sitter jag.
Och här tänker jag sitta till maken kommer hem och tröstar mig.
Sådeså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar