Näst min familj.
Ikväll har vi varit hemma hos våra vänner Anna och Stefan - ja, och deras barn också såklart.
Jag kan inte påstå att vi ses särskilt ofta nu för tiden, av olika skäl, men det gör liksom ingenting.
För när vi väl träffas så känns det som om det vore igår.
Vi pratar om allt & inget. Vi fnissar, vi brister ut i gapskratt. Vi är allvarliga.
Vi äter gott.
Och vi är vänner.
Visst är det härligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar