Ja, jag stukade foten tidigare idag i spåret på Björnön.
Någon hade gömt en FET gren under en massa löv. Hur kan man göra så, va, va?
Väl hemma lindade jag foten snyggt & prydligt - skönt. Lite högläge och sedan slutade det göra ont liksom.
På gott och ont.
Den här foten har jag nog, tyvärr, stukat en sisådär 212 gånger under min livstid.
Ledband och annat skoj som håller den i trim och på rätt köl är så gräsligt uttänjda att det går galet fort att stuka till den.
Det gör svinont precis när det sker, sedan sticker det i foten och i tårna, och så fort jag lindat den och vilar den lite i högläge så släpper smärtan.
Såååå, efter att ha vilat foten i soffan ett tag smög sig gymsuget på igen.
Och varför inte tänkte jag. Det var ju bara foten som blev stukad. Inte magen, inte ryggen, inte axlarna.
Ja, ni fattar.
Och jädrar i min låda vilket bra pass det blev.
Starkt och frustande.
Precis som jag vill ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar