Jag är normalt sett ingen fegis. Ingen "Chicken-George".
Inte heller någon mes tror jag.
Men idag tar jag ett beslut som kanske kan få mig att framstå som lite mesig och till och med larvig.
Men jag tar det.
Jag vill inte riskera att min nyligen stukade och "på-god-väg-att-läka" -fot.
Att gå fem kilometer är inget problem.
Att gå fem kilometer i rask takt går sisådär.
Att gå fem kilometer i rask takt tillsammans med flera tusen andra tjejor GÅR INTE.
Vårruset får rusa på i år utan mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar