Jag fullkomligt älskar mina Charlie-walks.
De är liksom som balsam för hjärnan, samtidigt som det sker något otroligt kreativt där inne och det fullkomligt poppar upp spännande idéer - som popcorn i en kastrull...typ.
Jag pratar med Charlie, jag pratar med träden, jag ler och hälsar på folk jag aldrig sett förut...
Jag plockar till och med upp hundbajset med ett leende på läpparna!
Nästan åtta (8!) kilometer senare känner vi oss himlans nöjda, både jag och Charlie.
Medan jag har fått tvätta min själ med balsam har han fått hälsa på söta ändor, nej, jag menar änder, vid Svartån, skällt lite på bockarna på Vallby...
...nospussats med en söt vovveflicka - bland annat.
Sova middag är också skönt :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar