Atlas trodde jag var en kartbok. Ni vet, en sådan där som man hade i skolan.
Nu är jag äldre och lite klokare, eller kanske det var att ta i - haha - men jag har i alla fall lärt mig en massa på vägen, det är sant.
I fredags var jag och justerade min Atlaskota!
Det gjorde lite ont...
Efteråt kände jag hur det liksom blossade i mitt ansikte - nästan så jag trodde jag satt och rodnade, det stack lite i handflatorna och jag blev vansinnigt törstig!
För att inte tala om hur många timmar jag sov senare på eftermiddagen :-)
En helt normal reaktion - för där och då startade läkprocessen - nu ska min kropp stabiliseras och återhämta sig efter år av felställda leder och muskler.
Spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar