Ett dygn sedan tårarna rann - sedan de rann så till den milda grad att jag liksom inte fick hejd på dem.
...
Men det ljusnar, det lättar över bröstet, det går att andas på riktigt.
...
Livet i ett nötskal - det går upp & det går ned, och det går inte riktigt att förutspå när det är dags för det ena eller det andra - man är liksom aldrig beredd.
Men, man har alltid ett val i hur man tänker förhålla sig till det som sker, oavsett vad det är som sker.
Igår valde jag att gråta, att släppa taget lite och låta det sjunka in, jag nästan frossade i det hela - men bara ett tag.
Idag valde jag att ta tag i situationen, jag valde att göra någonting kreativt av det hela, att andas mig igenom det.
Och prata om det.
...
Och så har vi kramats idag, jag och D.
Ja, då grät jag lite igen, men det kändes okej.
Livet i ett nötskal. Det blir bra igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar