Attityd ses ofta som ett laddat ord.
Och det är ett laddat ord - det kan tolkas som lite provocerande, som något negativt men också som något positivt.
När det gäller mig och min kropp så försöker jag jobba lite extra med just attityd.
Jag har ju ständigt värk - ja, trots mitt tjusiga Norspan-plåster - men jag försöker att inte haka upp mig på hur ont jag har, utan istället försöker jag se bortom smärtan.
Jag vill inte vara min smärta.
Smärtan kan få vara en del av mig men den får banne mig inte ta över.
Jag vill hellre vara Zumba. Eller step-up:are. Eller Yogi.
Och det blir som jag tänker.
du har kommit så långt Maria och du är så öppen för att våga förändringar! du är verkligen en förebild; du har lärt dej att välja dina tankar, du gör såsom i ett av mina "mantran"; "acceptera det du inte kan förändra, ha mod att förändra det du kan, och förstånd att inse skillnaden"... (sinnesrobönen...)
SvaraRaderadu är så stark att jag helt och oftast glömmer bort att du har ont, det går inte att förstå med den livsglädje du utstrålar; alltid med ett leende på läpparna.
Stor varm kram! Jag tror att det är buset i dej/ oss som "gör det". Lite galenskap har ingen mått dåligt av :)
Nu växte jag flera centimeter och känner mig superstolt - varm kram till dig!
SvaraRadera