Wow, kan ni fatta?

Idag har jag orkat både det ena och det andra.

En hyfsat rask promenad med stavar - med målet inställt på Salong Wauge för att boka tid, typ fram och tillbaka det blir lagom.
Och YES, jag orkade - och blev inte tokslut efter heller!

Efter en skön och lugn eftermiddag kände jag att det liksom fattades något...

Det fattades kramar, Zumbakusinkramar, Dansverkstankramar - och lite musik, kärlek & glädje.

Så jag frågade maken om jag liksom kunde få skjuts ned till Dansverkstan (jag får inte köra bil).
"Självklart!"

Och visst blev det kramkalas! Jag blev så varm och härlig i kroppen - och då inte bara pga långkalsonger, haha.

Härliga, fina Linda hade dessutom gjort ett vackert armband till mig ♡.

Men visst, tårarna kom, de gick bara inte att hejda.

Käre Gud, låt mig få bli frisk nu. En dag i taget.