Kontraster.

De flesta gnäller och tjötar lite emellanåt.

"Ja, jag har så ont i ryggen..."

"Åhh, vad trist jag har det på jobbet..."

"Hmm, inget pålägg hemma..."

Jag gnällde som f*n imorse när jag skulle ur sängen - mina fötter värker som satan - och det är ju inte särskilt kul när man går som ett kassaskåp för att överhuvudtaget ta sig framåt.

Och så läser jag om hur en väns lille gosse har det - ja hela familjen faktiskt - och då känns mina besvär rätt så futtiga.

Mitt onda minskar ju i alla fall något under dagen bara jag får på mig ett par vettiga skor.

Så enkelt har hennes lille plutt inte.

Och självklart är det väl så att det som gör ont som bara den för en person inte kan ställas i relation till någon annans smärta eller besvär hur som helst - var och en ju sin egen smärta närmast - men alla kan vi göra något.

Jag tänker i alla fall tänka efter lite före.

Alltså tänka efter lite innan jag gnäller. Jag tänker tänka efter och fundera lite på vad jag kan göra istället. Jag tänker försöka vända det onda ryggen och fokusera på det som faktiskt går att påverka.

Bara en sådan enkel grej som att läsa den här vännens blogg och skriva några uppmuntrande peppande ord känns så varmt och fint för mig och gör också att jag får lite distans till mitt eget elände.

Tänk om vi alla kunde göra något extra, det där lilla, lilla extra?

Jag tror att världen skulle kunna vara en varmare plats då.

Vad tror ni?