Min energi är verkligen inte på topp just nu :-(
Samtidigt som jag njuter av min nyvunna sköna träningsvärk så väller tårarna fram emellanåt - lite motstridiga känslor...
Jag vill vara den jag brukar vara och så klart även vara den "folk" förväntar sig att jag ska vara.
Jag vill ju vara den där glada, tokroliga, med-nära-till-skrattet-Maria.
Jag vill ju vara glad.
Jag vill ju skratta.
Och jag skrattar, och ler, och mår bra av att ha varma fina vänner runtikring mig.
Men tårarna måste också få ta plats, jag behöver få pysa lite, ventilera lite.
Så jag gör mitt det jag kan.
Tränar lite, gråter lite - torkar tårarna, zumbar med vänner, gråter igen - torkar tårar igen, kramas med maken...
vet du maria, jag gråter också då och då... det är skönt, lättar på trycket... grät en skvätt nyss faktiskt... puh! alla känslor måste ta vägen någonstans, tårar funkar jättebra som kanal! jag tror, om man är bra på att skratta är man bra på att gråta, den som är bra på att gråta är sann mot sej själv och vågar visa känslor. har du tänkt på vad innerligt och fint det är att gråta tillsammans med något? en av mina finaste stunder som jag minns, är gråt tillsammans med en som jag tycker väldigt mkt om... gråt förenar... gråt med din fina man! skönt!
SvaraRaderakramar!!!!!!!!!!!!
Tack finaste Angelica - du ger mig verkligen hopp och glädje! Och ja, jag tror du har rätt; jag har nära till skratt och minst lika nära till gråt och det ÄR skönt att grina så där ordentligt så snoret rinner och har sig - förlösande på något konstigt sätt..I onsdags kväll grinade jag i en planka..:-)
SvaraRaderaPuss!!