Vi var på skolavslutning på förmiddagen och jag sitter här och funderar på vad i hela världen det var för fel på prästen?!
Allt var så vackert i kyrkan, barnen glada och förväntansfulla, stolta föräldrar och lärare, solen sken från en klarblå himmel.
Och så börjar prästen prata....
Eller prata, det vete sjutton om det var rätt beskrivning. Hon malde liksom bara på...entonigt och med NOLL känsla.
Om att de skulle vila i sommar - vila för att orka med hösten. Vila för att det har varit tufft hela läsåret. Vila och inte hitta på så mycket. Vila för att samla kraft.
Allt i samma entoniga läge.
Och så vidare. Så malde hon på, utan att ens nämna att genom att hitta på busiga äventyr, lära sig nya saker, bada, cykla så får man massor med energi och kan ta med sig alla dessa härliga upplevelser in till höstterminen.
Undrar om det var hon själv som hade haft ett tufft arbetsår och behöver vila?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar