Mallig.

Yes!

Trots stukad fot - med lite stukat självförtroende som konsekvens - så lyckades jag genomföra årets Vårrus på en helt okej tid.

Tejpad med kinesiologitejp och kompressionsstrumpor på det så satt löpardojorna som en smäck.

Målet var att ta mig runt, joggandes varvat med snabb gång.

Hur det gick?

Jag sprang hela vägen - utan smärta!

Heja mig - och alla starka härliga tjejer som genomförde 2015 års Vårrus - vi är grymma!

Extremt bra dag.

Jag är noga med min egen träning och även med min återhämtning.

Balans stavas det.

Men så här i Güral Premiér i Turkiet så blir det fullständigt totalskruvat.

Och det funkar såklart. Under en vecka.
Sedan krävs en del återhämtning.

Och med återhämtning menar jag då inte att du ska lägga dig ned och inte göra någonting.

Tvärtom.

Rör på kroppen.
Håll igång blodcirkulationen.
Motionera.
Stretcha.

Synkade min pulsklocka ikväll och fick typ som ett diplom :-)

Imorrn kör vi igen!

Ammoniak?

Jovars.

Ännu en fantastisk dag här på Güral Premiér i Turkiet.

Kom till mitt hotellrum efter sista passet och kände ett galet sug efter SALT.
Och när jag upptäcker att mitt urin luktar ammoniak så inser jag att jag slarvat under dagen.

För lite vatten i förhållande till den träningsmängd och solstolshäng.

Ajsanbajsan.

Nåja, hittade en påse salta pinnar och moffade i mig. Ihop med en flaska vatten.

Underverk!

Sol, regn, träning & skrubb.

Wow!

I lördags var jag i Göteborg.
Igår i Västerås och sedan på Arlanda.
Idag befinner jag mig i Turkiet.

Snacka om omställning.

Blev efter 3 timmars sömn väckt av en morgonpigg tupp som var på kuckelikuhumör - det var inte jag...

Sedan har måndagen fullkomligt rasslat iväg.

Smarrig frulle.
Team Teach Dance class.
X-cord på det.
Och så Core Stability.

Lunch of course.

Unnade mig en kort stunds skönt  ryggläge innan det var dags för PT-information.

Därefter...Hamam.
Och herre jösses vad härligt.
Len och ren från topp till tå.

Bara att svida om till vanliga mänskokläder, alltså inte träningskläder.
Och så bubbel, mingel och en god middag.

Nu får det räcka för idag.
Det är ju en ny fantastisk dag imorgon.

Om att skapa utrymme.

Att vara både tidsoptimist och befinna sig i tidsnöd kan ställa till det.

Då får man göra det bästa av situationen.
Att träna är ett "måste" för mig. Ett bra måste.
Min kropp behöver den fysiska aktiviteten för att inte få ont i lederna, och min knopp behöver den mentala delen för att inte spåra ur.

Så. Mellan packning för Utbildningstripp till Göteborg, parallellt med packning för Turkiet och träningsresa, svidade jag om och stack ut och sprang.

En kort löptur på en halvtimme.
Färdig.

Redo att sitta still på tåget.

Stretcha fick jag göra på hotellet :-)

Långt och viktigt inlägg idag - Tacksamhets-tisdag.

Tacksamhets-tisdag.

Idag har jag haft förmånen att få gästa det fantastiska nätverket Winnet Västmanland och prata om min kärlek till träning och hälsa.

När jag kom hem från en mycket lyckad träff hände något mycket märkligt.
Luften gick liksom ur mig lite och en konstig känsla infann sig.

Vad hände?

Lade mig raklång på sängen och blundade.
Lät tankarna flöda fritt.
Jag tänkte att jag med största sannolkhet sitter på svaret själv.

Plopp. Ding. Japp.
Plötsligt förstod jag vad denna känsla handlade om.

Den handlade ju helt enkelt om MIN RESA.
Jag tror min hjärna fick frispel i samband med att jag berättade om min hälsoresa på Winnet - och det kom ifatt när jag väl kom hem igen.
För vad jag aldrig gick in på var det faktum att jag för 15 månader sedan kom hem från Strokeavdelningen där jag tillbringat nyår och en månad framåt.
(Inte för att det är hemligt, utan mer för att det varken var läge eller fanns utrymme).

Idag står jag här. Frisk. Stark. Jobbar med min passion. Och har fantastiska människor omkring mig.

Det blev lite overkligt liksom.

Så. Idag känner jag extra stor tacksamhet för att jag är där jag är, och för det som är på väg.

Min poäng: Vad är du tacksam för? Stannar du upp och reflekterar över det du har och vad du uppnått?

Bilder: Dagsform för 15 månader sedan.


Tack för att du tog dig tid att läsa om mig - lova mig nu att göra lika mycket för din egen skull. Kärlek <3

Stolt och tacksam.

Att träna och coacha andra är så fantastiskt roligt!

Att bli tränad och coachad av någon är fantastiskt roligt - och lärorikt.

Genom att jag låter mig tränas av någon annan så lär jag mig mycket om mig själv.
Om hur jag är som tränare och coach.
Om vad mina styrkor är.
Om vad jag kan förbättra.

Ikväll var det först jag som var tränare. Tränare till världens bästa brorsdotter Towe.
Sedan var det dags för mig att bli tränad.
Av världens bästa Billy.

Snacka om bra kväll!

Jag är stolt över min PT-klient Towe och jag känner mig stolt över mig och min insats, både som tränare och tränande.

Self-five!